28. apr, 2022
Kampen vid utmattning
Utmattning är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning idag och stressen blir allt vanligare. Ingen som är utmattad vill vara det, men allt fler blir det. Ofta har man bortförklarat kroppens signaler en lång tid och kroppen börjar prata med allt större bokstäver, samtidigt som man tänker ännu lite till, blir allt bättre på bortförklaringar och till slut orkar inte kroppen mer. Den säger ifrån. Ordentligt. Man Längtar efter sitt vanliga jag och försöker komma tillbaka till sitt vanliga liv, men det är något av det värsta man kan göra, att gå tillbaka till det som gjorde en sjuk.
Stress handlar om så mycket mer än att ha en fullbokad kalender eller mycket att göra. Det finns så många olika orsaker till utmattning, fysiska, mentala och emotionella. Dessutom har vi alla en individuell stresskänslighet och eftersom vi inte kan veta vad som pågår inom någon annan, måste vi vara snälla mot varandra, bemöta varandra med kärlek.
Då jag var utmattad önskade jag ofta att jag skulle haft ett brutet ben istället, eller något som man kan se utifrån. Ingen ifrågasätter om inte benet borde börja vara läkt nu, eller att man gör roliga saker eller måste handla. Men med en utmattning finns så mycket skam. Och skam är en mycket tung känsla att bära. Många får rådet att göra roliga saker, saker som fyller på energi, men många gånger laddas inte batterierna på grund av det dåliga samvetet att man gör roliga saker men inte klarar av att jobba.
Jag väljer att tro att konflikterna som skapas i relationerna till människorna runt omkring orsakas av avsaknad av förståelse. Den som inte är utmattad har svårt att förstå hur en trötthet som inte går att vila bort känns, hur mycket ångest som kan skapas av vardagliga sysslor, vilken energi det kan ta att försöka hålla vardagliga rutiner. Att man en dag kan verka nästan som vanligt och följande dag ligga som en blöt pöl på mattan, helt utan ork. Det går inte att se utifrån hur mycket energi som går åt till dåligt samvete, till känslan av att inte räcka till, till att tvivla på sig själv, till hopplöshet, till alla tankar som snurrar, till att försöka förstå hur det blev såhär och till alla rädslor.
Stresskänsligheten blir en helt annan efter en utmattning och tillfrisknandet är ingen rak väg, ofta tar man ett steg fram och två steg tillbaka. Och motgångarna och bakslagen tar hårt på självkänslan. På hoppet.
Det finns många saker man kan jobba med för att hitta sin nya väg och sitt nya jag men det krävs tid och många gånger förståelse och mycket stöd.
Att jobba med utmattning och allt det för med sig är för mig en sak som ligger väldigt nära hjärtat. Jag vet själv hur det är och att idag få ge det stöd och den hjälp som jag önskar jag hade fått, det känns meningsfullt.
// Lotta