10. aug, 2021
Kom ihåg kärleken också!
Bild ritad av Ann-Helen Örn-Johansson
Då man får barn ändrar hela livet. Plötsligt har man ansvar för en ny människa, som är helt beroende av oss som föräldrar. En del saker som kändes viktigt före försvinner och ersätts av saker som vi inte ens kunde tänka oss innan. Oberoende av i vilken ålder man får barn och om det varit efterlängtat eller kommer som en "överraskning" är det en tuff, skrämmande och underbar resa. Man får en ny identitet som mamma eller pappa, samtidigt som man försöker pussla ihop den med sina andra roller.
För mig stärktes kontakten till mina egna föräldrar väldigt mycket då jag fick mitt första barn. Idag är hon 14 och sen dagen hon föddes har jag pratat med min mamma i telefon varje dag. Så tacksam över den relationen
Då man ska påbörja sitt familjeliv behöver man vara snäll med sig själv, fokus behöver ligga på att landa i allt det nya. Känslorna får vara både höga och låga, det finns inget rätt eller fel. Ibland njuter man fullt ut och ibland känns allt bara jobbigt. Redan tanken på närhet kan vara jobbig då man har en liten människa nära inpå nästan dygnet runt. Oftast finns varken tid eller ork att ta hand om relationen till sin partner, ja inte ens orken att ta hand om sig själv, och kanske behöver det få vara så. Åtminstone en stund. Men man kan ju fortfarande visa varandra kärlek i vardagen på små enkla sätt. Och välja hur man pratar med varandra. Dagarna, veckorna och månaderna går snabbt med småbarn, åtminstone har jag upplevt det så. Vi får hela tiden välmenande råd om hur vi borde eller inte borde vara och göra och om vad som är rätt och fel, information finns i överflöd på nätet, så mycket att det känns som överkurs att lyssna inåt, och blir svårt att hitta fokus. Kanske kommer det syskon efter en tid och mitt i kaoset och småbarnsåren får vi anstränga oss att orka tänka på förhållandet, man tror det ska bli lättare bara barnen blir lite större, men då ska jobb kombineras med skjutsande till och från fritidsaktiviteter och hjälp med läxor. Men snart är dom nog mer självgående. Snart får vi nog mer tid för oss.... Och visst barnen växer och blir mer självgående och kompisarna blir allt viktigare men det är kanske inte så lätt att hålla djupa diskussioner med tonåringar som är vakna halva natten, oron över var dom är och vad dom gör eller varför dom inte kommit hem ännu, men snart så...
Så kommer dagen då barnen flyttar hemifrån, då är man plötsligt bara två igen, men om man satt all energi på att få familjen ab att fungera och rulla på sitter vi där med en klump i magen, vem är jag? vem är du? och vad ska vi prata om? Fastän barnen blev större var det ingen som gav oss tiden tillsammans. Det blir en kris att hitta den nya vardagen på två och här kan komma många stora och ibland svåra känslor. Ibland kan man behöva hjälp utifrån för att hantera allt och hitta tillbaka till varandra. Förhoppningsvis får ni se det som en spännande resa, och se möjligheterna som finns, vilket privilegium det är att få dela livet med någon, att få bli gammal tillsammans
Till er som är i början av familjelivet vill jag gärna säga kom ihåg varandra och att ta hand om relationen och er själva också mitt i kaoset
det behöver inte alltid vara stort och invecklat med barnvakter osv. Men relationen blir inte välfungerande om man inte prioriterar den ibland. Tiden kommer inte, man måste ta sig tid. Relationer går upp och ner, ingen är på topp hela tiden. Men att välja att älska varandra varje dag och att visa det varje dag kommer man långt på.
Att ta hand om sig själv och sina relationer ska inte bli ett tungt måste, en till prestation i ett redan allt för högpresterande samhälle, eller ett till stressmoment. Men om vi tillsammans vårdar de relarioner som är viktiga för oss hela tiden blir vardagen och motgångarna mycket lättare att hantera. Att vara två och dela både glädje och sorg
Till alla andra som antingen är mitt i den hårt rullande vardagen eller sitter där på två vill jag säga att det aldrig är för sent, man kan ändra invanda mönster och beteenden och lära sig prata med varandra och ge varandra uppskattning, bekräftelse och kärlek, man måste bara våga börja på. Med vilja kommer man långt och det går att hitta tillbaka till varandra.
Vi kan inte vänta på den rätta tiden att ta hand om förhållandet, vi måste ta oss tiden här och nu.